Kaffet vs. huvudvärken

 
 
Jag känner mig hängig. På väg mot sjukdom. Inte tillräckligt för att ligga hemma och tycka synd om mig själv men tillräckligt för att tycka synd om mig själv på jobbet i alla fall.
Allra mest tycker jag synd om mig själv för att jag mår för dåligt för att dricka kaffe.
För det första så är det ju en mardröm att behöva jobba hela dagar utan att kunna dricka kaffe och för det andra så får jag ont i huvudet när jag låter bli - och då känner jag mig bara ännu hängigare.
 
Jag planerar att tycka synd om mig själv fram till fredag. Sedan tänker jag fokusera på helg istället.
 
Framförallt ska jag fokusera på att det äntligen är glögg-julmust-lussebulle-premiär på söndag! Jag smygluktar lite på glöggen ibland och drömmer mig bort. (Och jag tvingade en på jobbet att låta mig lukta lite på hans julmust också).
 

Anananananas

 
 
 
Idag sov jag en stund på soffan och sedan betalade jag räkningar. Ibland är livet inte mer spännande än så. Ibland finns det helt enkelt inget intressant att berätta.
 
 

Partyhelgen

 
Vilken helg! Personalfest, brunch, besök, inflyttningsfest, söndagspizzahäng och bio. 
 
Personalfesten i fredags var över förväntan. Jag var med och vann ett quiz, fick gratis mat och spelade tamburin som om jag vore Victor Norén. 
Lördagsbrunch var helt fantastiskt och inflyttningsfesten blev himla bra. Jag var orolig innan - trodde att det skulle bli en massa härj och att störningsjouren skulle komma - som vanligt oroade jag mig helt i onödan.
Att sedan avsluta veckan med bio var grädden på moset, pricket över i:et, la cerise sur le gâteau (översättning: körsbäret på tårtan). 
 
 
 

Blueberry muffin.

 
Efter att ha sett en del Instagram-bilder och läst en del blogginlägg om te med muffinssmak blev jag lite för nyfiken och bestämde mig för att testa.
Det var ganska onödigt, för efter två koppar har jag konstaterat att det smakar "ingenting speciellt". 
 
Jag såg att det fanns ett te med karamellsmak också. Det hade vi hemma när jag var yngre. Fem-sex sockerbitar brukar jag väl ha i varje kopp. Helst tuggade jag lite på sockret, sådär så att det knastrade mellan tänderna.
 
Det är tur att jag växte ifrån det.
 

En ganska ointressant berättelse om ett par skor som egentligen handlar om personliga framsteg

Idag upptäckte jag att mina skor var trasiga. Hela klacken hade liksom rasat ihop underifrån och det var ett stort hål i hälen. Skorna köpte jag för lite mindre än en månad sedan - förra veckan slängde jag kvittot.
 
Jag är otroligt feg när det kommer till att klaga på saker. Extra jobbigt känns det tyvärr när det jag har köpt var relativt billigt. Då känns det som att det är fel att jag reklamerar eftersom jag borde räkna med att billiga saker går sönder direkt. Att jag inte hade kvittot gjorde inte saken bättre, jag har aldrig reklamerat något utan kvitto förut.
 
Men jag bet ihop. Samlade mod. Sedan gick jag dit och såg lite ledsen ut över att mina nya favoritskor inte ens höll i en månad.
 
När jag gick därifrån hade jag ett par nya, likadana, skor på fötterna. Och jag var så jävla nöjd, inte bara över mina skor utan också över att jag gjorde något jag tyckte var väldigt obekvämt. 
 
PS. Jag förstår att jag kanske inte borde vilja ha ett par till i samma modell, eftersom de troligtvis också kommer att gå sönder, men när skorna är fina och sköna så är det himla svårt att låta bli.
 

Fotboll vs sova på soffan

M är i Stockholm för fotbollen. Det betyder att jag har varit ensam hemma hela kvällen. Jag hade tänkt att göra något vettigt som exempelvis sticka, träna lite eller städa inför helgens fest. Istället somnade jag på soffan.
 
Jag visste att det skulle hända för alla symtom på efter-jobbet-sömn fanns: jag började frysa otroligt mycket och huvudet gjorde ont och ögonen kändes tunga och jag hörde bara hälften av vad de sa på serien jag tittade på. När jag tänkte "jag ska bara blunda lite" så visste jag att det var kört.
 
När jag vaknade igen fick jag dåligt samvete för att jag hade sovit bort halva kvällen. Så då gjorde jag rent kryddhyllan och sorterade om i skafferiet. För att kompensera lite.
 

Blommor i konservburkar.

Tack mamma för konservburkarna! Förut var innehållet bönor och nu är det fredskallor istället.
 
Det är i alla fall vad växten heter enligt Wikipedia och IKEA, så det är vad jag skrev på ettiketterna jag gjorde med min dymo. Jag är väldigt osäker på det latinska namnet men det låter ganska snyggt så jag vågade mig på en chansning. 
 
 

Åka tåg

Jag sitter och gör mig redo för en resa på ungefär 390 minuter. Varav ungefär 80 minuter är väntetid i Hallsberg på grund av försening (SJ var snälla och skickade ett SMS med information om förseningen redan i fredags).
 
Nu kanske ni tror att jag ska gnälla på tågtrafik och SJ, så som de flesta andra gör.
 
Men nä. Om jag ska gnälla så gnäller jag nog hellre på Swebus för att de ställde in linje 800 mellan Karlstad och Falun. Jag orkar bara inte gnälla så mycket om det just nu. 

Jag ska ha en tax som heter Taxen

 
 
Men det dröjer ju innan jag kan skaffa en. Så just nu nöjer jag mig med att måla taxar istället. Helt okej kul på en lördag.
 

Fast, den är inte så ny egentligen.

Det här med bloggbyte är något jag har funderat på ganska länge. Sedan december 2011 ungefär, för det var då jag skapade den här bloggen.
Det finns därför redan ett gäng bilder i arkivet, mest från min gamla lägenhet när den var en ganska ny lägenhet. 
 
Så här såg det ut då:
 
 
 
 

Ny blogg!

Hejdå gamla bloggen med inlägg från 2008!
 
Nu börjar vi på nytt utan tonårsångest, studentfyllor och inlägg helt utan versaler. Jag känner mig redo för förändring! (Tror jag i alla fall?)

RSS 2.0